Benandanti var en fruktbarhetskult och en folktradition i Friuli regionen i norra Italien.
Både män och kvinnor var kallade. De var övertygade om att deras uppgift var att skydda hembygden och allt det som såddes och skördades.
Att födas med segerhuva
Att ägna sitt liv åt att vara en benandanti var inte något frivilligt val – man föddes till det. Barn som föddes med segerhuva var ämnade för att göra gott i bygden. Ett tecken på att det var en av benandanti. Något som också förmedlades av dessa barns mödrar. Att födas med segerhuva innebär att barnet föds och har kvar fosterhinnan över huvudet då det kommer ut. Ett gott tecken ansågs det under medeltiden. Men trodde att barnet fick ett skydd mot att drunkna. Ett avtryck av fosterhinnan gjordes på ett papper, vilket kom att ges till barnet som ett minne. Det fanns även andra sätt som att torka fosterhinnan som sedan veks ihop och förvarades i ett litet rött fordral som kunde hängas i en snodd runt halsen för beskydd.
Magiska gåvor
Enligt folktron i Friuliregionen under den här tidsepoken var fosterhinnan som impregnerad med magiska egenskaper. Så barnet som var fött med segerhuva bar på medfödda magiska gåvor. Segerhuvan kunde skydda soldater från att skadas, bidra till att advokater vann sina mål och även att få en fiende att dra sig tillbaka.
Under följande århundraden spreds uppfattningen, i det som så småningom kom att bli nationalstaten Italien, eller folktron att det var häxor som föddes med fosterhinnan kvar över sina huvuden. Ett inte helt orimligt antagande var att det var kyrkan som sådde frön till denna tro genom inkvisitionen och de häxprocesser som följde i dess kölvatten. De festligheter som hölls av hedningar, var rituella fruktbarhetsriter, vilka återkom under årets gång. De sammanföll med vårdagsjämning, Midsommarsolståndet, Mickelsmäss och Midvintersolståndet. Kyrkan kom att demonisera dessa sammankomster i fruktbarhetens tecken. Resultatet blev häxsabbater, på så vis var det kyrkan, både den katolska och protestantiska, som skapade de satanistiska kulterna. Processen att göra benandantis till häxor med onda motiv pågick under ett århundrade.
UKU- ut-ur-kroppen upplevelser
Benandantis goda arbete utspelades inte i det medvetandetillstånd som kallas vaket. Utan de vittnade om att de lämnade sina kroppar under nattliga sammankomster. Även kallat astralprojektion. Då låg de på rygg, ovanpå på sin säng, då deras själar lämnade den fysiska kroppen, ibland transformerad till ett djur. Det kunde vara i form av en mus, katt, kanin eller fjäril. På sängen låg deras fysiska kropp kvar som paralyserad. De benandantis som var kvinnor, rapporterade att de deltog i fertilitetsriterna på festerna, medan benandantimännen oftast flög in i moln och krigade mot det de kallade onda häxor, strega.
Det var under dessa drömlika resor, ut-ur-kroppen-upplevelserna, som benandantis goda arbete utfördes. Det var ett slags visonärt arbetet.
Historikern Norman Cohn drog slutsatsen från benandantitraditionen att samhällets allmänt accepterade uppfattningar och folktro påverkar och villkorar, inte endast de vakna tankarna utan även den individ som befinner sig i ett transtillstånd.